Våra kunder berättar

Hur är det att anlita Kompis Assistans? Här nedanför kan du ta del av några berättelser, och förhoppningsvis kan du bilda dig en uppfattning utifrån detta.

Agneta

Det har minskat stress och skapat trygghet...

...både för oss som familj och hans personliga assistenter. När vår son hamnade på sjukhus med allvarliga benfrakturer vändes livet upp och ner. Vilket skapade en oerhört stressig situation runt oss. Olyckan i sig var ganska allvarlig, men det var inte det som ställde till det mest.

När han var färdigbehandlad behövde sjukhuset vårdplats och han skulle skrivas ut. Men han kunde inte vistas hemma om han inte hade dubbelassistans. Vi ansökte om mer assistans hos kommunen som inte kunde inte lämna besked om beslut av dubbelassistans. Vår son riskerade nu att bli kvar på sjukhus lång tid och de personliga assistenterna riskerade att bli varslade och uppsagda. Läget var desperat.

Då valde Kompis att genomföra dubbelassistans utan att det fanns beslut. Det kändes tryggt, vår son som fick åka hem och hans personliga assistenter fick behålla sina jobb. Efter 8 månader kom beslutet om dubbel assistans från kommunen och det kändes bra på alla sätt, men jag orkar inte ens tänka på hur det varit för honom att vara kvar på sjukhuset så länge.

När han sedan skulle in på sjukhuset för en komplicerad reoperation blev det precis som efter första operationen fortsatt viktigt att han inte under några omständigheter får trilla.  Så hans behov av dubbelassistans kvarstår även efter operation. Det var en oerhörd lättnad att veta att Kompis ställer upp när det behövs. Det känns tryggt för både oss och hans assistenter.

Amanda

Det var bra att få träffas...

"...och göra roliga saker tillsammans.

Det var skönt att få ta det lugnt och slippa stressa. Jag gillade maten. Den var jättegod.  Och sen hade vi toppenväder hela veckan.  Min rulle fick plats överallt. Det var paradiset för mig att springa omkring med min rullstol överallt. Jag vill flytta dit!!! "

Amanda tycker till om Kompis Assistans  sommarläger på Furuboda.

Jeanette (bor i Uddevalla)

En fantastisk förening

När vi för några år sedan sökte ny assistanordnare till vår dotter började vi att Googla efter olika alternativ och hittade två alternativ. Det som först väckte intresset med Kompis var att det är en förening där det finns valmöjlighet att vara med och påverka, om man vill. Det som sedan avgjorde saken, efter möte med båda alternativen, var det första personliga mötet med Kompis representant, kompetent, kunnig och förståelse för vår livssituation. Det gjorde att Kompis till slut blev vårt val.

Jag har själv varit engagerad i handikapprörelsen under många år, där man naturligt träffar likasinnade. I Kompis finns också möjligheter till en gemenskap med andra anhöriga och det är oerhört berikande att få ta del av andras berättelser och själv få berätta för andra hur man kan gå till väga i olika stadier i livet. Vi har mycket att lära varandra.

Genom att prata med andra som är längre fram i livet, så underlättar det för oss i vår planering för framtiden, där vår dotter till slut ska få eget boende. Att Kompis dessutom arbetar strukturerat med kvalitetsledningsarbete i utförandet av personlig assistans. Det blir en gemenskap och en professionell verksamhet under samma tak - En fantastisk förening helt enkelt. Kontakt: jeanette.liveland@kompisassistans.se

Linnea

Vår son har inte så mycket assistans beviljad...

Men för honom gör det stor skillnad i hans liv och därför också i vårat. Så vi fick en chock när kommunen meddelade att de tänkte dra in hans assistans helt och hållet istället för att bevilja den utökning vi då hade ansökt om. Han som bara ville göra som andra barn och kunna åka hem från skolan direkt eller till en kompis, utan att gå på fritids! Och hur skulle det nu gå för honom och för oss som familj?

Vi fick då hjälp av Kompis jurister, som överklagade kommunens förslag till beslut. Det tog ett tag innan vi fick besked men till slut kom det - han fick behålla sin assistans. Det var en oerhörd lättnad för oss, trots att han som sagt har ett ganska litet beslut om assistans.

Att få hjälp av en kunnig och förstående jurist med processen gjorde att vi kunde fortsätta livet som vanligt under tiden. Det kändes bra. Det är tillräckligt mycket ändå att leva i en funkisfamilj ?